Emigrationen från Offerdal   1853-1917

(Under denna period emigrerade ca 1100   personer) Den förste   amerika- farare åkte 1853 från Offerdal till Norra Amerika. Sedan får vi bläddra   fram till 1868 innan nästa personer åkte. År 1808 utvandrade 5 personer från   Offerdal, 1869 reste endast 2. För Offerdals del blev det en stegring 1893 med   89 personer som reste. 1903 emigrerade inte mindre än 117. Offerdal följer   alltså kurvan för hela landet, som når högsta utvandringgstal under perioden   1906 - 1910.
 Vilka byar i Offerdal som haft den första och största   känningen av Amerika är inte fjällbyarna. Troligen reste förhållandevis flera   personer från fjällbyarna under 1920 och 30-talet ekonomiskt magra år. 
I slutet av 1800-talet började man alltmer planera gruppresor med   emigranter.
Folkmängden i Offerdal, som 1870 utgjorde 3163 personer och   på 30 år ökade med nästan 1100 personer till 4127. Den sjönk visserligen under   den stora emigrationsvågen mellan år 1900 och 1905 till 3976 och år 1910 till   3944 invånare men hade redan 1915 återhämtat sig och gått över 4000-strecket.

Endast ett fåtal av dem, som rest ut före 1900, fick möjligheten att   återse sin hembygd.

 

 

En   pionjär i Columbiadalen i Canada

  Änkefru Brita Bergenham, f Gerdvall kom som nioåring 1870 till Björnnäset   i Rönnöfors med sina föräldrar, vilken fastighet i äldre tider gick under namnet   "Gerdvalls". På detta ensligt liggande nybygge växte Brita upp och konfirmerades   sedan i Offerdals kyrka. 1885 gifte hon sig med Johannes Persson, från Ljusdal.
 De unga makarna övertog så småningom Björnnäset och fru Perssons   föräldrar flyttade då åter till Rödön. På nybygget i Björnnäset föddes barnen   fyra barn.
Torpet var emellertid inte mycket att leva på för sex   personer. År 1892 beslutade sig Johannes Persson i likhet med många andra vid   denna tid att med familj emigrera till Amerika. Torpet såldes, och hustrun och   de fyra barnen flyttade tills vidare till hennes föräldrar i Rödön.   Familjefadern anträdde därefter resan för att söka lyckan i Nord-Amerika, där   han antog namnet Bergenham.
Första målet för resan var Winnipeg.   När de kom fram dit blev han övertalad att resa längre västerut för att söka   arbete på ett järnvägsbygge mellan Calgary och Mc Loard. Här blev han antagen   som rälsläggare.
 På våren 1893 lyckades Bergenham få plats som   sektionsman vid Golden. Denna anställning räckte dock endast till hösten, varpå   han flyttade till en svensk. Denne ägde en farm, två mil från Golden. Där fick   han bl a hjälpa till att uppföra en stuga, som sedan blev familjen Bergenhams   första hem i vilda västern med de fyra barnen. Fru Bergenham fick sällskap på   överresan med svågrarna. Överfarten var lång och mycket stormig. I mitten av   oktober landsteg de vid Quebec i Kanada. Sedan fortsatte de färden med järnväg   västerut i flera dagar.
 Kommande vår byggde Bergenham och hans bröder en   egen ny stuga uppe på berget, där familjen skulle ha sitt hem. Familjen sov   under bar himmel. På nätterna måste en brasa eldas för att hålla de vilda djuren   borta. När bostaden var färdig, skulle familjen hämta sitt bohag och sina   kläder, som lämnats på den första platsen. Denna plats hade då översvämmats av   vatten och lera, så att deras tillhörigheter knappast gick att rengöras.   Familjens framtid tycktes ännu mörkare än i gamla Sverige. Inget arbete kunde   erhållas under hela denna vinter.

Fru Bergenham fick för familjens   behov tillverka garn av hår från vilda getter och dylikt. Detta arbete   intresserade de kringboende indianerna, som så småningom blev mer och mer   förtrogna med sina nya grannar. Ibland kom de också med både renkött och fisk.   Då brukade fru Bergenham bjuda dem på mat. Om familjen skulle var borta någon   gång och indianerna vandrade förbi till sina fiske- och jaktplatser, gick de in   och tog vad de ville ha. Men när de kom tillbaka, lämnade de alltid mer än de   tagit.
Först på våren 1897 fick Bergenham ett stadigvarande arbete vid   järnvägen i Golden. I september samma år packade familjen ihop sitt lilla bohag   och flyttade. Nu blev det bättre och ljusare tider för familjen. Så småningom   kunde de också skaffa ett par kor på avbetalning för att få mjölk till barnen.   Dock blev det för långt och dyrt att låta barnen gå i skola. Fru Bergenham köpte   därför en ABC-bok och lärde själv barnen läsa. Som ytterligare läroböcker   använde hon sin gamla bibel och till sist köptes Svenska Amerikanaren, som   barnen läste om och om igen. Fru Bergenham födde i Canada ytterligare fyra   söner.
 Fru Bergenham, som blev änka 1931, kunde på 100-årsdagen se   tillbaka på ett långt och många gånger bekymmersfyllt men händelserikt   liv.

 

Minnesgod   svenskättling


År 1961   hade Offerdals församling glädjen att ta emot en penninggåva för inköp av en   minnessak till kyrkan. Det skaffades då in en sjuarmad ljusstake i äkta silver,   som försågs med följande inskription: "Gåva av Olga och S G Nickle, Calgary,   till minne av Sigrid och Olof Simonsson, Åflo." Ljusstaken invigdes juldagen   1962.
 Sommaren 1956 var Mrs Nickle på ett kort besök i sina föräldrars   födelsebygd i samband med familjens semesterresa i Europa.
 Den   kanadensiska oljemiljonärsfamiljen stannade tre dagar i Stockholm. Med den   charmanta Mrs Olga Nickle, som också nämns med det svenskt-bondskt klingande   namnet "momma", blev det helt säkert en stimulerande resa för dem   alla.
"Momma" Nickle, som gått i svenska söndagsskolan i Calgary, talar   rätt god svenska och förstår vårt språk ganska bra. Hon är varmt fäst vid   Jämtland och fädernas hemland och hennes gåva till Offerdals kyrka har givit oss   ett vackert bevis därpå.

Go to top